Japan dag 6 - Oda Nobunaga


Efter ännu en sovmorgon mådde man tipptopp, åt en fantastisk buffé till frukost. Samma som dagen innan. Vi hade inte tänkt att göra så mycket denna dag då vi skulle hinna med tåget som gick 14.15 eller nåt sånt. Dock hade vi lite tid att slösa, så vi drog oss över till andra sidan stationen igen. Där gick vi in på ett tempel som var under uppbyggnad som hade raserats när jordbävningen skedde. Efter det bestämde vi oss för att även åka upp i Kyoto Tower. Mamma och jag hade ju velat åka upp i Tokyo Tower, så vi tog detta istället. Kanske inte samma sak, men ändå fin utsikt. Vi kollade in i alla olika kikare, köpte ett gruppfoto och fotade en massa utsiktsbilder. Vi tog även en tripp in i köpcentret igen. Vi tog fler foton i den otroligt coola fotoautomaten, shoppade lite och handlade även två extra resväskor, för vi förstod att dessa skulle behövas. De var inga stora väskor, utan sånna rullväskor man även kan ta med som handbagage på flyget. Direkt när vi handlat klart var det i princip dags att dra sig till något lunchställe och sedan snabbt till hotellet och bara hämta den stora resväskan som vi tog med oss. Vi tänkte gå in på ett rulbands-sushi ställe men det var proppfullt på alla sånna, så det fick bli donken. Funkar alltid haha! Jag och Patrik åt lite snabbare än mamma och Tobbe så vi gick och hämtade väskan, samt checkade insta, twitter osv en snabbis innan vi behövde lämna Wi-Fi zonen på hotellet. Tågresan gick snabbt, tror den tog ca en halvtimme för nu skulle vi stanna en kortis i Nagoya och möta upp Pia och hennes kompis Takaji. Vi satte oss i taxis och åkte fram tills vi kom fram till något slott med en mur runt omkring sig. Så fort vi klev ur taxin och Pia gick mot portarna började människor reagera. Hon passerade nämligen ett ungt tjejgäng och de började skrika hennes namn och springa efter så hon fick lite lätt panik. Detta hände under hela parkvisningen också, men inte på samma nivå. Dock när vi radade upp oss för ett gruppfoto så bildades det som en halvcirkel runt oss och alla fotade som galningar. Vet inte ens om vi var med på deras bilder dock, de ville nog endast ha Pia hehe. Hur som helst, väl där inne så tog parkvärden hand om våra väskor (supertrevligt!) och vi möttes av en kille som skådespelade för att vara Oda Nobunaga, som då var en japansk länsherre. Han ägde slottet som vi såg framför oss och aa i princip allt haha! Älskar när man besöker parker och de berättar historier om vad som hänt på dessa platser och så är det en massa skådisar som spelar olika roller. Så när de stöter på varandra i parken behandlar de varandra som de olika rollerna skulle gjort i verkligheten. Iofs fick vi en privatvisning, i vanliga fall brukade man tydligen få av vanliga guider, men vi fick ju självaste herren som guide. Lite extra lyxigt. Vi blev även tilldelade varsin solfjäder och lite kex. Skitnice. Det var superintressant att höra om (Pia fick ju tolka allt) slottet, Oda och allt runt omkring det. Superhärlig upplevelse helt enkelt.
 
När vi hade gått klart rundturen så fick vi tillbaka våra väskor och tog taxi till en restaurang. Ännu en traditionell, och den här gången fick vi pröva på en annan sorts misu soppa än den som vi är vana med här i Sverige, och herregud va god den var! Även han som spelade Oda joinade oss till middagen. Det var jättetrevligt. Det var även här Pia berättade om allt hon hade fixat åt mig gällande One Direction. Herregud! Så himla snällt! Blev så otroligt glad och chockad. Efter middagen åkte vi tillbaka till tågstationen, och Pia fixade oss VIP tåget, som det kallades. Det var superdyrt och fint. Alla kunde köpa det, så det var inte så, men det var endast tack vare Pia som vi åkte det. Väl tillbaka i Tokyo tog vi taxis till hotellet, där vi dumpade väskorna och fräschade till oss en aning. Sedan gick vi hem till Pia som bor jättefint och stort. Hon bjöd på champagne, oolong te, parmaskinka och någon bläckfisk av något slag (tror jag att det var). Det var jättetrevligt och supergott. Hon hade sjukt fint utsikt över Tokyo Tower, men så fort hon påpekade det märkte vi att den var släckt. Det var på grund av att det denna dag var exakt 3 år sen jordbävningen skedde. Men så fort klockan slog över tolv så fick vi ta del av det vackra tornet. Vi satt och snackade väldigt länge, men framåt två blev vi trötta och kände att det var dags att gå och sova. Så vi tackade Pia och gick och sov på hotellet!
 
Utsikten från vårt hotellrum
 
Biljetter upp till tornet Kyoto Tower
 
Utsikten från Kyoto Tower!
 
Tobbeeee
 
Patrik (som aldrig bara kan vara normal på foton. Antar att det ligger lite i våra gener)
 
Det här fotot tog jag igenom en av kikarna. Den röda lilla valvet och det stora bruna huset är alla delar till Kiyomizu-dera templet!
 
Jag och Patrik lekte också runt lite i fotoautomaten!
 
Donken är fan aldrig fel.
 
Shinkansen tåget!
 
Man kan inte se det så tydligt på den här bilden, men det är ett gäng där nere som försökte göra hoppbilder ett par gånger. Så jag och Patrik stod och filmade/fotade de. Det var ju väldigt kul hehe.
 
 
Övre raden från vänster: Takaji, jag (...), Patrik, Oda Nobunaga, mamma & Tobbe.
Nedre raden från vänster: En jävligt gullig och snygg japan som också jobbade som skådespelare där, Pia och en till av skådespelarna. Skitroliga hela bunten.
 
En trött jag och mamma på Shinkansen på vägen hem till Tokyo.
 
Pias vardagsrum. Så himla mysigt!
 
Jag fick världens sötaste champagneglas!
 
Checka utsikten från hennes balkong. Nu var det så pass mörkt att man inte kunde se alla höghus, eller min kamera kunde inte fånga de på bild iallafall. Men sjukt vackert var det.
 
Trötta (och den småttberusade) jag. Kände mig så stört sliten här, men ändå så jävla lycklig (även om det inte riktigt reflekteras i minen... hehe POSE). 
Jag vet att dessa inlägg om de tre sista dagarna i Japan kommer out of the blue. Jag menar det var mer än en månad sen vi var där. Men jag har inte orkat skriva färdigt de. Och som sagt föredrar jag att skriva detaljerat så jag verkligen kan kolla tillbaka och minnas allt med denna fantastiska upplevelse och resa! Hemresedagen lär komma strax efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0